Karin Green - Singer/Songwriter, poet, röstcoach

kgsangerska

Om mig

 

Jag föddes i en liten by utanför Mora tidigt en morgon i juni 1949. Genom livet har jag gjort en ganska brokig resa. Jag gick Falu Handelsgymnasium, och sedan skaffade jag mig en socionomexamen på Socialhögskolan i Umeå. Människor omkring mig sade att man måste ha ”ett riktigt yrke”.

Ända sen jag var mycket liten har jag älskat att sjunga, och under livets gång har jag stått på en hel del scener - både små och lite större. Min TV-debut gjorde jag i programmet 'Småstad' som 13-åring, då jag sjöng "Mora-kullans vals". Ett år senare gjorde jag en singel på skivbolaget Cupol med den sången och "Den gamla Moraklockan".

Min favoritmusik var pop och under tonåren framför allt Beatles, men det var massor av band och artister som var små husgudar, som t.ex. Animals, Jimi Hendrix, Sonny & Cher, Dusty Springfield, Bob Dylan, Cream, Searchers, Beach Boys m.fl. Här på hemmaplan gillade jag Mascots mest. Senare blev Stevie Wonder min stora favorit - hans röst är unik i mina öron... rent guld i strupen. Billy Joel, Alan Parsons Project, Bette Midler, Eva Cassidy, Tina Turner, Annie Lennox, U2. Ja, listan kan göras lång. Bland dagens sångare och artister gillar jag Laleh, Darin, Miss Li... det är många. Jag tycker om många stilar - bara det berör på något sätt.

Så - allt som jag egentligen ville göra i livet var att sjunga och syssla med musik. Jag började utbilda mig - först på Framnäs folkhögskolas musiklinje utanför Piteå, och senare - efter Socionomexamen - på Särskild Ämnesutbildning i Musik (SÄMUS) i Göteborg.

På SÄMUS fanns det mängder med bra musiker inom alla möjliga genrer, och jag trivdes som fisken i vattnet. Hade bl.a. en underbar sånglärare - Bo-Urban Nordgren - som undervisade på ett för den tiden okonventionellt sätt. Också det passade mig perfekt.

Efter detta jobbade jag mycket, både som solo- och bakgrundssångerska. Det var live-spelningar, skivinspelningar, bar- och pubspelningar, radio och TV. Det var på något sätt helande för mig att leva mitt i musiken.

När jag var strax över 30 år hände något - det var som om en fördämning brast inombords, och jag började skriva texter, dikter… Det bara forsade ur mig. Så skönt att släppa fram allt det som jag burit på - så skönt att hitta ett sätt att utrycka mig själv inifrån.

En hel del av de texter jag skrev blev sångtexter - jag kände in melodi och harmonier, och jag började ta med egna låtar på mina spelningar. Så småningom fick jag erbjudande att spela in en LP på skivbolaget Nacksving i Göteborg. Jag tackade naturligtvis ja. Det blev LP:n ”Brinn” som släpptes i december 1982. Låten ”Nattfjäril” blev mycket omtyckt och spelad i radion. ”Stackars flicka” var en riktig ’hit' bland tjejerna som lyssnade på mina spelningar i Göteborg. 1985 hade jag/vi spelat in ytterligare en LP - den var mixad och klar - och precis då gick skivbolaget i konkurs till min stora besvikelse. Men - Rikskonserters skivbolag Caprice köpte två av låtarna - ”Så vacker du är” och ”Ny gryning” - och gav ut dem som singel. "Så vacker du är" spelades väldigt mycket i riksradion, och under många år fick jag förfrågningar om den låten.

Jag flyttade från Göteborg 1987 till Västmanland, där jag mera fokuserade på mitt inre sökande - livsfrågorna som alltid funnits där. Vad är det för mening med våra liv, vem är jag, vart är vi på väg??? Alla dessa frågor pockade på uppmärksamhet. Jag visste att jag inte var ensam i världen, utan att det fanns själar, änglar, ljusvarelser i den andliga världen som inte vill något hellre än hjälpa oss människor genom livet. Mina texter rör sig också mycket i den sfären - relationen både med mig själv, andra människor, djur och med den andliga världen.

1999 flyttade jag tillbaka till Mora - till min egen stora förvåning, och fick de viktiga sista åren med mina föräldrar. 2005 och 2008 släppte jag mina full-CD ”Liv” och ”Mitt bultande hjärta”. Båda är producerade av Olle Nyberg i Solstudion, Sollerön. Olle var också med på min LP från 1982. Vi kände varann från den tiden, och han hade hittat sin kärlek här i trakten och flyttat upp hit.

Någonstans på vägen började jag coacha sångelever också - jag minns inte riktigt när. Jag fick förfrågan om att vikariera på kommunala musikskolan i Mora, och sedan har jag också haft inhopp på gymnasiets estetlinje och på Rättviks musikskola, plus att jag tar emot elever hemma.

2008 gick jag en helt fantastisk sångarutbildning på CVI (Complete Vocal Institute). 6 långhelger - de fem första i Stockholm och den sista i Köpenhamn, där institutet ligger. Röstforskaren Cathrine Sadolin har skapat en briljant metodik som tar fram alla röstens möjligheter, vilken genre man än vill syssla med. Där fick jag många verktyg att jobba med när jag tar emot elever, och det var också en livsinjektion för mig själv. Jag hade vid det laget börjat misströsta lite, och trodde att jag inte hade så mycket röst längre. Men ack så fel jag hade. Tack CVI och de fantastiska lärarna!

Under alla år har jag skrivit, och mycket har hamnat i byrålådan. 2021 hade jag ett samtal med en mycket klok och intuitiv man. Han frågade om jag skriver, och jag svarade förstås ja. Han ansåg att jag borde ge ut något, och jag berättade att jag haft en idé att publicera mina dikter. Så hans uppmuntran sporrade mig att ta tag i det. Inget förlag var intresserat , så jag bestämde mig för att själv ge ut en bok. Efter många om och men, och en hel del hjälp från en god och fin vän, så hade jag boksläpp på Mora Kulturhus på Alla Hjärtans Dag i år (2023). En väldigt fin stund blev det, och den gav mig mycket glädje och ljus i en period som varit svår för mig. 

Det är så viktigt att vi människor börjar tro på oss själva - att vi utmanar Jantelagen och börjar se vårt eget värde. Det du och jag är har ett värde för resten av mänskligheten - vare sig det är i ett litet eller jättestort sammanhang. Vi är trådar i en gigantisk väv, och vi behöver fylla ut vår plats. Jag har själv kämpat mycket med låg självkänsla genom livet och kan fortfarande nästan automatisk krympa mig själv istället för att ge mig det uttryck och det liv jag längtar efter. Så låt oss tro på oss själva! Det låter som en plattityd och något som sägs så ofta. Så låt oss ge de orden den mening som de har! Vår tro på vårt värde, vår kraft, vår kärlek, vår förmåga spelar roll!!!

 

Tillbaka till förstasidan